valp.jpg

Zeb är hunden jag inte ville ha. Nej det är inte riktigt sant. Jag ville ha en hund mer än något annat, jag ville bara inte ha en Golden Retriever. Golden har aldrig varit min favoritras. Jag ville ha en Cane Corso eller en Bullmastiff. Men husse var svårövertalad och mycket motsträvig i det fallet. Vi diskuterade fram och tillbaka, fram och tillbaka om olika raser och deras fördelar (nåja, jag letade reda på och berättade allt positivt jag bara kunde hitta om Bullmastiffer och husse lyssnade och sa sedan att nej, han ville nog ha en Golden ändå). Till slut gav jag helt enkelt upp. Jag ville så gärna ha en hund och visst, jag kunde se fördelarna med en Golden även om de inte fanns med på min Topp 10-lista. Så efter lite letande fick vi kontakt med Bjärtvallens kennel i Östersund och när valparna kom for vi dit för att kika. Och där fanns han. Den minsta och ettrigaste av valparna. Han som tuggade på min jacka, mina skosnören, mina fingrar och kutade runt så snabbt hans vingliga, korta ben bara kunde bära honom. Han blev det. Zeb.

Den första tiden med Zeb kände jag inte den där himlastormande valpglädjen som jag hade förväntat mig. Jag kände ett hjärtkramande ANSVAR!! Vi hade köpt den här lilla varelsen, han hade inte bett om att få komma till oss. Nu var det upp till oss att ge honom ett bra och meningsfullt liv. Det var upp till oss att lära honom och träna honom så att han skulle bli en hund som fungerade i alla situationer. Tänk om vi misslyckades!! Tänk om han blev en hund som attackerade gamla tanter, som stal mat på middagsbjudningar, som aldrig blev rumsren, som släpade mig hängandes i kopplet genom grannens rabatter! Kort sagt; jag oroade mig genom de första valpveckorna. Men sakta men säkert började jag inse att vi hade fått hem en liten guldklimp. En liten vänlig själ som ville alla väl, som nästan slog knut på sig själv i sin iver att göra rätt. Och sådan har han förblivit. Vänlig mot allt och alla.

Zeb är hunden som använder sina tassar på samma sätt som en utter. Han ligger på rygg och vrider och vänder på och bollar med sina leksaker med hjälp av framtassarna. Han är hunden som kan apportera råa ägg utan att krossa dem. Han är hunden som med en leksak i munnen välkomnar alla, vänner som främlingar. Han är hunden som inte vågar gå på brunnslock av metall. Eller på NÅGONTING av metall. Han är rädd för trappor, nya utrymmen, öppna dörrar, lådor, sladdar, blanka golv och en hel del annat. Men släpp honom lös i skogen så är han orädd som den värsta superhjälte och far fram som en galning över stock och sten. Zeb trivs allra bäst i skog och mark där han får strosa runt och härja som han vill.

Annonser