Imorse när jag skulle lyfta upp Stina ur sängen så låg hon på mage (böjd i nån galet obekväm position) och sov. Det är första gången hon vänt sig i sömnen. Liten blir allt större.

Cesar städar golvet och jag städar Cesar. Efter att jag hällt en burk hallonyoghurt på både hund och golv! Misstänker att jag lärde Stina hennes första svordom mitt i kaoset.


Min hemlagade morotsmos blev ingen succé hos lilla fröken. Hon tog glatt en klick och svalde den. Sedan kväljdes hon ordentligt tre gånger och kräktes! Köpt päronpuré på burk gick däremot ned! Vilket bra betyg till min kokkonst! 😀

Skam den som ger sig. Matplatsen har pimpats med söta igelkottar och färgglada skedar och nytt mos ska kokas! 

Cesar har utsett sig själv till Stinas personliga upplockare. Så fort hon tappar eller slänger något på golvet, så börjar Cesars svans att vifta lyckligt. Sedan rusar han dit och plockar upp allt från trasor och nappar till leksaker och pyttesmå strumpor. 

Ibland blir han så sugen på att få plocka upp något att han inte orkar vänta på att hon faktiskt ska tappa något. Då smyger han fram och stjäl någon lämplig pryl i hennes närhet! 😊

Sitt fynd (upplockat eller stulet) avlämnar han sedan stolt i byte mot en godis. Cesar tycker att han har det viktigaste jobbet i hela familjen!



Igår var det dags för Stinas första smakprov. Det var banan som stod på menyn och lilla fröken smaskade, rös, dreglade och såg oändligt skeptisk ut! Men så fort skeden togs bort så sträckte hon sig efter den så tydligen var det ändå ganska spännande! 😊

Idag kokar jag potatis, palsternacka och morötter som ska mosas till pyttesmå smakportioner. Hundarna är nog mest exalterade över den här nya utökade menyn! De ser med spänning fram emot allt gott som ska ramla ned från Stinas matbord. 

Semla på mormors och mammas vis. Med varm mjölk. Mums!

Jag kikade igenom de senaste blogginläggen och insåg att jag har skrivit en hel del om Cesar den senaste tiden. Man skulle nästan kunna tro att Indy har blivit lite bortglömd eller undanskuffad.

Så är det absolut inte! Det är bara så att det mesta som har med Cesar att göra blir hundra gånger mer kaotiskt och rörigt än förväntat vilket ibland är väldigt roligt, ibland väldigt frustrerande, aldrig tråkigt men nästan alltid bloggvänligt, medan allt som har med Indy att göra är så självklart! 

Indy finns alltid i min närhet. Han gör alltid det jag ber om honom, ofta utan att jag ens behöver säga något. Han skäller aldrig, bråkar aldrig, trotsar aldrig. Han ger alltid 110% oavsett om det gäller lydnad, rally, nya tricks eller bara en skogspromenad. 

Och han förstår precis vad jag säger! Så bra att jag själv blir förvånad ibland! Ber jag honom att stanna på gräsmattan så stannar han på gräsmattan, trots att det inte är något jag har lärt honom. Ber jag honom gå på sidan av stigen för att den är så isig, så går han på sidan av stigen. Ber jag honom akta nosen eller svansen när jag ska stänga bakluckan så flyttar han nämnda kroppsdel. Ber jag honom vara försiktig kring Stina så lugnar han omedelbart ned sig och är så snäll och försiktig. När vi möter en annan hund (eller katt eller ekorre eller suspekt människa med hatt) på promenaden och Cesar hoppar och bråkar och trasslar in sig så att jag tappar Indys koppel, så står Indy lugnt och väntar medan jag hanterar Cesar och medan hundar och människor passerar tätt intill. Om jag ber Indy att kliva åt sidan när han springer okopplad och vi möter en cyklist, så kliver Indy åt sidan. 

Oavsett vad som händer och oavsett var vi befinner oss så vet jag att Indy kommer att hantera det på bästa sätt. Det finns ingen som Indy! Han är helt fantastisk och genomsnäll och alldeles underbar. Och absolut inte bortglömd eller undanskuffad!

Cesar och jag gör saker i lite omvänd ordning. Vi började med två kurser inriktade på tävlingslydnad. Nu, ett år senare, fortsätter vi med en kurs i allmänlydnad. Vett och etikett för hundar helt enkelt! 

Att gå på kurs med Cesar är som ett pass på gymet kombinerat med hela havet stormar! Det är jobbigt och tröttsamt men också händelserikt och skrattframkallande. 😊 Jag kom hem med rivsår på armarna och kinden och en blåsa på fingret. Det kanske inte låter så vidare bra men jag kom också hem med en varm känsla inombords för att Cesar (när han lugnar ned sig) har så fin kontakt och tycker det är så roligt att vara med mig!

Och själva kursen då? Ja himmel och pannkaka vi är inte ensamma om att orsaka en del kaos! 😀 Vi  deltagare fick läsa en del av pp-bilderna tyst för oss själva eftersom instruktörerna inte lyckades överrösta sina högljudda fyrbenta elever! Rörigt men roligt och ack så nyttigt för Cesar och mig. Det här kommer att bli en toppenbra kurs!

Nu har vi borstat Stinas två små gaddar några veckor. Idag tog hon tandborsten och hävdade bestämt att hon kunde borsta själv hädanefter! 😊


Cesar har alltid varit en matglad herre. Så matglad att det inte räckt med tre mål mat per dag som det gör för de flesta valpar. Vi upptäckte tidigt att Cesar behövde ett fjärde mål mat sent på kvällen eftersom han annars kräktes under natten när hans mage blev tom. 

När han blev ännu större blev vi tvungna att lägga till ytterligare ett mål mat, lite nattmat som serverades vid tretiden på natten eftersom han annars kräktes innan det var dags för frukost. Just nattmaten har väl känts lite jobbig emellanåt. kul är det inte att släpa sig upp mitt i natten för att sköta serveringen!

Men någonting har hänt. Den senaste veckan har Cesar inte ätit sin nattmat och trots det så har han inte kräkts!

Vi håller tummar och tår att Cesars sura mage vuxit bort!!

mars 2017
M T O T F L S
« Feb    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Arkiv