Vem hade kunnat tro att en snusdosa skulle få hundarna att slå volter av lycka! 😊

Under våren har Cesar nämligen gått en kurs i specialsök och när Cesar hade ont i ett ben så hoppade Indy in som överlycklig vikarie! 

Så båda hundarna har fått lära sig att känna igen och söka efter doften av eucalyptus. Doften droppas på en möbeltass i snusdosan som sedan göms på spännande ställen. Förra gången låg den i buskarna i trädgården och den här gången kommer den magiskt att dyka upp i lekparken! 

Hur kan två hundar som är så galet förtjusta i att bada, tycka så intensivt illa om att duscha!? 😊 

Lyckan efteråt är i alla fall stor. ”Tänk att vi överlevde”! Och jag är nöjd eftersom de är mjuka och fluffiga och luktar gott av citronsåpa. 

… så gjorde han det på klassiskt Cesarvis! Med buller och brak och massor av spring och hopp och bus!

När jag anmälde oss var jag förberedd på totalt kaos. Men sedan tränade vi så mycket. Vi tränade i olika miljöer. Vi tränade med tävlingsledare. Vi tränade med mycket störning. Vi nötte momenten och Cesar skötte sig så bra! Han var fokuserad (för det mesta) och duktig och framför allt så tyckte han att det var så roligt att träna! Så någonstans längs vägen började jag tänka att tävlingen kanske skulle kunna gå rätt hyfsat ändå. Kanske till och med riktigt bra!

Sedan var det dags att gå in på tävlingsplanen och då var den fokuserade Cesar som bortblåst. Kvar stod yrvädret, knasbollen, vilddjuret Cesar! 😊 

Så fort jag kopplade lös honom så började kaoset. Cesar hoppade och skuttade, han rusade fram till domaren för att säga hej, han nosade och busade och sprang runt som en galning mellan momenten. Han lyssnade knappt på några kommandon utan gjorde det som han tyckte verkade kul just då. Han bollade med apportbocken, sprang bredvid hindret och spurtade ut från planen för att hälsa på publiken. Och han hade SÅ roligt! Svansen piskade frenetiskt och han hade ett stort flin i ansiktet hela tiden. Jag tror aldrig jag har skrattat så mycket under en tävling tidigare. Det var omöjligt att bli arg på honom. Han var så glad och hade så kul.

Efter tävlingen kom andra tävlande och åskådare fram och skrattade och kommenterade just hur kul han hade haft det på och utanför planen. 

Knasiga hund! 😊 Vi kom absolut sist men lämnade tävlingen med massor av erfarenhet. Nu är det bara att träna vidare!

För exakt ett år sedan låg jag med magen i vädret på ett hotellrum i Eskilstuna. Det var jättevarmt både inne och ute och jag låg som en strandad val och pustade ut efter en mysig promenad runt stan. 

Då plötsligt kände jag som en liten nervryckning i magen! När jag tittade ned så både såg och kände jag ett litet sprattel, en böljande rörelse under huden! Det var allra första gången jag kände hur bebisen rörde sig i min mage. Och plötsligt var hon verklig! Det som inga undersökningar eller ultraljudsbilder hade lyckats med. Magen var inte längre bara en mage. Där inne simmade hon runt, en riktig bebis. Min lilla Stina. Och där och då så blev det hon och jag!

Sedan låg jag där i sängen i timmar och försökte fånga de små böljande rörelserna på film.

Idag har jag monterat ett parasoll och en parasollfot. Undrar om jag borde oroa mig eftersom de två delarna på bilden blev över? 



Varje gång jag ska tala om hur gammal Indy är så måste jag stanna upp och tänka efter. För han är väl inte en dag över fem?!

Men idag fyller alltså min eviga solstråle nio år! 

Grattis älskade Indy. Du gör mig så glad varje dag.

Söndagen ägnades åt 2-årskalas på Smitingen. Vi firade Cesar och hans fem syskon med tävlingar, lekar och varmkorv. Indy, kullens extra storebror, var så klart också med och lekte och vakade nogsamt över grillen! 😊

Inget är så bra för självkänslan som att dra på sig sina tighta före-graviditet-spandexkläder på sin omformade mjuka mammakropp! Håhåjaja. Men första joggingturen på över ett år genomfördes i alla fall i går! 😊

Först kom hälta och sedan magsjuka. Stackars Cesar är inte nöjd med tillvaron just nu! 

Så typiskt att han ska behöva få ont nu när det äntligen börjar bli sol och värme. Cesar ligger klistrad framför altandörrarnas stora glasrutor och spanar ut och drömmer sig bort. Det gör mig så ont att han aldrig får vara frisk nån längre tid och springa och busa och träna som han vill!

Här är lite bilder från april som susade förbi i rask takt. Dagarna bara försvinner på något märkligt sätt. Påsk kom och gick och nu är det nästan maj! 

Jag har försökt använda Stinas sovstunder till att läsa böcker igen istället för att slösurfa på mobilen och titta på dag-TV och då har även stackars bloggen blivit åsidosatt. 

April fylldes i alla fall av många härliga långpromenader! Underbart när båda hundarna är friska och orkar!! 

juni 2017
M T O T F L S
« Maj    
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  

Arkiv