Jag satt och kikade på gamla foton och ramlade över den här bilden från dagen då vi hämtade hem yrvädret Indy. Minns jag inte helt fel (annars får du rätta mig Anneli) så borde det vara syskonen Edwin, Elton, Ester och Ebba som samlats på rad för att säga hejdå när brorsan drog iväg på nya äventyr! 
Vinter.
Det är så här den ska se ut. Vit. Inte grå. Inte brun. Bara krispigt vit och så en klarblå himmel.
I morse föll det några flingor men de var så fasligt små att de nästan inte räknas. Och låg kvar på marken gjorde de absolut inte.
Någon som kan en snödans?
De två hutlöst dyra påsarna med saffran gömde sig väl bland kvitton och annat skräp i min plånbok. Efter att ha flängt runt som en galning, kollat igenom plånboken minst tio gånger och konstaterat att nä, där ligger de minsann inte och därefter vänt upp och ned på halva lägenheten, lyckades jag till slut hitta de små dyrgriparna!
Torsdagens uppdrag var ju nämligen att baka vad som krävs för att kunna äta en riktig adventsfrukost; lussekatter! Två helger för sent men i alla fall i tid för Lucia!
Jag är trött. Varje morgon blir kampen mot ögonlocken och sömnbehovet svårare och svårare att vinna. Varje morgon blir det lättare och lättare att trilla dit, ställa om klockan och somna om.
Det är farligt att välja bland burkar och tuber med sömnig hjärna och halvöppna ögon. I morse var jag så nära att fixa min frisyr med hudkräm istället för hårvax! Undrar just hur svårt det hade varit att tvätta hudkrämen ur håret sedan?! Vad löser fet hudkräm? Säkert något äckligt. Smör löser till exempel tjära! För många år sedan fick bästa kusinen och jag en grundlig insmörjning med smör när mormor upptäckte oss i tjärtunnan!
Nä, tur att burkmisstaget upptäcktes innan hudkrämen landade i håret. Och tur att det bara är två veckor kvar, sedan är det jullov!
Lite jobbigt känns det när killen vars nya, fina bil jag nyss nästan backat på, ställer sig för att tanka vid pumpen bredvid!
Ännu jobbigare känns det när jag klivit ur, sträcker mig efter slangen och upptäcker att jag på något mirakulöst sätt lyckats parkera för långt bort från pumpen och måste sätta mig i bilen igen för att köra närmare!
Generad? Vem? Jag?
Jag och bensinmackar är helt enkelt ingen bra kombination!
Jotack, det känns! I vaderna, i axlarna, i ryggen, i fötterna … Hela kroppen protesterar vilt mot denna misshandel.
Jobba för någon flyttfirma kommer jag aldrig att göra!
Däremot ska en flyttfirma definitivt anlitas när hela bohaget ska ned igen! Det räcker utmärkt att ha släpat köksbordet upp tre våningar, jag har inget som helst intresse av att bära det ned också. Särskilt ointresserad är jag av att bära några fler flyttkartonger fyllda till bristningsgränsen med böcker!
Nä, nu är det dags att borra lite grand.
Hemma är inte längre hemma. De sista flyttkartongerna har körts iväg, rummen är städade och nyckeln överlämnad. Nu ska hemma bli någon annans hem. Det känns väldigt, väldigt konstigt att jag aldrig mer kommer att sitta på trappavsatsen och äta sommarfrukost, att vi aldrig mer kommer att leka med hundarna på innergården och aldrig mer sova i vårt fina, gula sovrum.
Jag gick en omväg för att inte passera vår lägenhet på promenaden idag. Vill inte se att det lyser av någon annans lampor i VÅRA fönster!
Nä, nu vill jag mest bara sova och drömma om ett hus med lummig trädgård där hundarna kan busa runt, en fantastisk altan och ett jättestort, soligt kök!
Det var lätt att prata och skämta när vi stod i kön och väntade.
Det gick bra att småprata med sköterskan.
Det gick till och med bra när hon stack mig!
Det gick bra att hämta ett glas vatten och det gick bra att sätta mig vid bordet med mina arbetskamrater.
Sedan gick det inte så bra längre.
Först blev jag kall.
Sedan blev jag varm.
Sedan blev jag lätt illamående.
Sedan fick jag bomull i öronen och såg fikarummet med ett hundratal glada kollegor sakta försvinna bort.
Resten av fikat satt jag med huvudet mellan knäna och kände kallsvetten rinna längs ryggen.
Sedan fick jag en Japp av en snäll arbetskamrat och kunde sakta återvända till världen!
Jag gillar INTE sprutor!!
Men det är nog lätt att tro det när du går förbi på gatan. Inte en endaste stjärna, inte ett endaste ljus, inte en endaste julgardin. Men ett flyttstädat badrum och mängder av packade lådor och påsar och ett kaos av hinkar och rengöringsmedel och trasor och moppar. Var lådan med ljusstakar och stjärnor befinner sig har jag ingen aning om. Mysfaktorn är noll.
Lite glögg blev det i alla fall nu på kvällen
Tänk att en enda liten bokstav kan locka fram ett så stort leende!
A som i apelsin, så där söt och god som apelsiner bara är runt jul.
A som i adventsfrukost med tända ljus och lussekatter.
A som i Alabama, dit vill jag åka tillbaka!
A som i allemansrätt, det är faktiskt någonting helt fantastiskt!
A som i Indys höfter, hela och fina, precis som höfter på en aktiv och underbar liten hundgrabb ska vara!!!
