Besök från The Land of Goodies kan bara betyda en sak; massor, massor av snask!! En hel icakasse närmare bestämt. Fylld med allt från ljuvliga Salt Water Taffy och mumsiga Skittles till mystiskt halloweengodis i form av gelemumier och fladdermusbajs. En favorit blev nyheten Strawberried Peanut Butter M&M’s!

Phu, det kommer att krävas många, långa och hårda pass på Friskis & Svettis för att motverka det här frosseriet!

Imorgon ska studsbollen (Indy) och jag till favoritplatsen veterinären. Indy har ju hunnit besöka farbror doktorn några gånger på grund av sin förkärlek för kattleksaker och underkläder och Indy tycker att det är lika skojigt varje gång!

Den här gången ska vi (tack och lov) inte dit för att röntga magen på jakt efter magovänliga föremål, utan vi ska dit för att röntga höfter och armbågar. Sedan är det bara att vänta och hoppas och hålla tummar och tår för friska och fina leder!

Hrm, vår andra start i lydnadsklass 1 gör oss knappast till några veteraner! Men vi är i alla fall inte debutanter längre! Dessutom firade vi vår andra start med att komma på andra plats och knipa vårt andra förstapris!! Glad och stolt och nöjd är jag!! Och den här gången minns jag till och med lite grand av själva tävlingen Som att jag i helt-om-vändningen upptäckte att Indy stannade kvar för att nosa på någon delikat fläck och att jag var tvungen att ta till ett dubbelkommando för att få honom att följa med!

Poängen blev så här:

Platsliggande 10

Tandvisning 10

Linförighet 6,5 (han kan såååå mycket bättre, den lilla filuren!)

Läggande 9

Inkallande 9,5

Ställande 9

Apportering 0 (vi hoppade över apporteringen, Indy är inte bästa vän med apportbocken än)

Hopp över hinder 10

Helhetsintryck 8

Nu ska vi fira!

Min badrumsdörr saknar lås.

Min sovrumsdörr saknar handtag!

Istället för ett handtag på vardagrsumsfönstret har jag … en vinkork!!

Istället för en persienn i sovrummet har jag … ett upphängt påslakan!

Av två tvättmaskiner fungerar endast en.

Mina trägolv är slipade men inte lackade.

Antalet telefonjack i lägenheten visade sig vara … noll!

Den utlovade trappstädningen visade sig vara … obefintlig. Nu vill grannarna att jag ska städa eftersom mina hundar hårar i trapphuset.

Tror det är dags att ringa hyresvärden!

Det blir en hel del sådana nu. Filmer som är rakt igenom snälla, där allt ordnar sig på slutet. Filmer som går att se om och om igen bara för att de får mig att må bra. Perfekta att se när livet har sparkat bakut.

Några riktiga må-bra-filmer är:

Sweet Home Alabama

Livet från den ljusa sidan

Galen i kärlek (jo, jag är svag för Jack Nicholson)

Bridgets Jones dagbok

Sjöfartsnytt

Chocolat

K-pax

Medan du sov

Om en pojke

Fyra bröllop och en begravning

Stekta gröna tomater

Och så naturligtvis Lilla huset på prärien, men det är ju en hel TV-serie.

Har du några riktiga må-bra-filmer?

Gårdagens cirkelfys på friskis & svettis var snarare MARDRÖMSfys! Antagligen ett straff för att vi inte har varit där på två veckor! Nya plågsamma stationer och dessutom var de gamla hemtama också otrevligt jobbiga! Kusin C och jag hängde svettiga, rödansiktade och lidande mot väggen i varje paus, bäljade i oss vatten och undrade hur vi skulle överleva ett varv till!

Träningsvärken har så sakteliga smugit sig på mig idag. Det började med lite lätt värk i låren och utvecklades till stapplande gång och problem att både resa mig upp och sätta mig ned utan att dråsa omkull! Och nästa vecka har min hysteriska kusin fått för sig att vi ska prova spinning! Fasansfullt!

Hmm, något har hänt!

Tog glad i hågen fram Indys reflexväst och upptäckte att han mest såg ut som  Stålmannen i sina tights! En mager och tarmliknande Stålman men uppenbarligen större än vad han var i vintras! Dags att köpa en ny väst som går att knäppa utan att Indystackaren behöver suga in sin obefintliga mage!

Haha, infogade en bild från i mars och en från i söndags för att försöka visa skillnaden i storlek. Men det enda som syns tydligt är att Indy uppenbarligen håller på att utveckla något slags tjusig krage! Ungefär som en ödla!

Mina kulinariska talanger har återigen visat sig.

Det som Ica beskrev som en lyxig blomkålssoppa, blev i min kastrull mer gröt än soppa. Visserligen en god gröt, men ändå!

Och kanske var det lite häftigt att hacka en hel, stor vitlöksklyfta till bara två brödskivor?! Jag kommer antagligen inte att kunna vistas bland folk i morgon utan minst en påse tuggummi i munnen!

Dessutom har jag på något magiskt vis lyckats strimla min ena fingertopp som är full av små, ilskna skåror. Ingen aning om hur jag burit mig åt för att åstadkomma det men ont gör det.

Phu, nu ska mästerkocken gå och lägga sig och drömma om morgondagens underverk i köket.

Ratatouille, coq au vine eller kanske en aladåb?

Äntligen dök solen upp och gav lite välbehövlig energi och tröst till en nedstämd matte. Även hundarna tycktes njuta av solstrålarna. Indy firade det efterlängtade ljuset med att sätta av efter en hund och hundens cyklande husse. Snabb som en vessla är han, den lilla filuren. Innan jag ens hann öppna munnen för ett ilsket protestrop, var han två baktassar i ett dammoln vid horisonten! Arg och rädd rusade jag efter, rytandes, skrikandes och släpandes på en motsträvig Zeb som inte alls hade någon lust att springa bara för att lillebror hade försvunnit! När vi flämtande svängde runt en krök kom till min stora lättnad Indy glatt rusande emot oss, uppenbarligen mycket nöjd med sin språngmarsch!

Resten av promenaden förflöt utan några oönskade avstickare. Vi bara strosade. Hundarna nosade, busade och massakrerade stubbar, kvistar och vissna växter som de hittade och jag tittade på naturen, mumsade på Ballerinakex och njöt av att gå där med världens bästa hundar.

Livet känns ledsamt och jobbigt och hjärnan svarar genom att sakta ned och gå på sparlåga. Min förmåga till logiskt tänkande (ja, tänkande över huvud taget) verkar ha försvunnit.

Med osten i ena handen och safttillbringaren i den andra blir jag stående framför kylskåpet och funderar över hur jag ska kunna öppna kylskåpsdörren. Problemet blir oöverstigligt och jag måste faktiskt ställa ifrån mig sakerna och gå därifrån.

Chipsen hamnar i kylskåpet, skorna i badrummet (hur de kom dit har jag ingen aning om men där stod de, prydligt uppställda bredvid toaletten).

På jobbet kliver jag upp från stolen för att gå någonstans, men måste sätta mig ned igen när jag upptäcker att jag inte kommer ihåg vart jag var på väg.

För tjugonde gången måste jag kolla att jag har kommit ihåg att boka inträde på mässan åt alla som ska åka. Nästa dag måste jag kolla igen för jag kommer inte ihåg vad gårdagens kontroll gav för resultat.

Tårarna kommer när  jag står utanför ytterdörren med matkassar, ett fumligt grepp om nyckeln och två hundar som lyckas trassla in sig i varandra och mig. Att reda ut hela härvan och ta mig in i lägenheten känns ungefär lika enkelt som att bestiga Mount Everest.

Jag glömmer vad jag har gjort, jag glömmer var jag är på väg, jag glömmer vad jag ska göra.

Nej usch, jag vill ha tillbaks min fungerande hjärna.