Jag vet inte hur jag ska kunna sammanfatta Putte. Egentligen räcker det med att möta den där blicken! Inte konstigt att både Zeb och Indy höll sig på mattan när han var i närheten!

En bestämd herre med högljudda åsikter.

En livsnjutare och en riktig finsmakare.

Över huvud taget en farbror som gillade mat och som spatserade runt i gårdarna och inkasserade godsaker från alla dem han hade charmat. För han var ett riktigt charmtroll!

Och han hade de allra mjukaste, mjukaste tassar.

Älskade Putte vad vi kommer att sakna dig.

En vänlig farbror som tycks helt omedveten om att han har en mun full med ganska stora tänder, måste utveckla en annan taktik.

Zeb använder sina stora framtassar och lyckas med jämna mellanrum trycka till sin bitska ”lillebror”.

Jag lovar att du hittar en bild på Zeb!

Jag har blivit beroende!

Citron och lakrits och choklad med havssalt.

Måste ha båda sorterna, något annat är otänkbart!

Ikväll gör de mig sällskap i soffan när jag kryper ihop för att titta på den näst sista Harry Potterfilmen.

Ibland är det väldigt lockande att kila ned till pizzerian i huset bredvid.

När orken och lusten och inspirationen i köket lyser med sin frånvaro.

Men idag tog jag mig i kragen (har dessutom belagt mig själv med shoppingförbud) och hackade, strimlade och rörde ihop en rejäl laddning stekt ris! Gott och massor av matlådor.

Perfekt när det ekar i plånboken!

Att klia den finaste Zebfarbrorn på bröstet och plötsligt, mitt i all denna gyllene päls, känna en knöl gjorde mig alldeles kall. I mitt huvud lyste det där hatade, otäcka ordet som börjar på C.

Men så illa var det inte.

Ett besök hos veterinären visade att knölen var ofarlig. Zeb firade, inte beskedet utan att han äntligen fick komma ned från det läbbiga undersökningsbordet, genom att på raken äta tre levergodisar som han egentligen hatar!

När vi ändå var på plats passade veterinären på att ta ett blodprov eftersom Zeb fyller nio i år. En liten seniorkoll helt enkelt.

Resultatet kom idag och visade att Zeb är (som veterinären uttryckte det) en frisk och glad pensionär, med fina värden på röda och vita blodkroppar, socker, lever, njurar och sköldkörtel!

Men jag tror inte Zeb instämmer i benämningen pensionär!

Nu går Skalman och jag skilda vägar för gott.

Det känns nästan lite vemodigt. Vi har ju hängt ihop ganska länge. Och bråkat så mycket att jag till slut var tvungen att ge honom ett namn!

Vi har sagt adjö en gång tidigare, men då återuppstod den lille rackaren.

Men nu lämnar Skalman skrubben och hans tjusiga ersättare flyttar in. För en gångs skull ser jag nästan fram emot att hundarna ska håra ned, bara för att få prova min nya kollega!

Undrar om ersättaren också kommer att få ett namn?

Joråsåatt, idag fyller jag år!

Efter födelsedagsfrukost med hundarna, väntar städning och bakning innan bästa familjen kommer på besök.

Väldigt trevligt ska det bli!

Det är inte roligt att bli utnämnd till hundpromenadshandske i det här hemmet!

Efter ungefär ett år verkar de flesta handskar och vantar ge upp, oavsett material.

Klockan fem i morse vaknade Zeb och kom på att han väldigt gärna ville sova i min säng. Problemet var att han vaknade i hallen och plötsligt inte vågade gå in i sovrummet. Sovrumsgolv är ju kända för att vara väldigt lömska. Åtminstone i Zebs värld!

Jag vaknade av att Zeb stod i dörröppningen med en leksak i munnen, glatt viftandes på svansen och trampandes på stället.

Tramp tramp tramp tramp.

Bank bank bank bank (svansen dunkade oupphörligt i dörrkarmen).

Och så pratade han, så som bara en glad Zeb kan. Högt och ljudligt. Lite grand som en knarrande dörr!

Det räckte inte med ett yrvaket varsågod. Golvet var ju faaaaaarligt!

Det räckte inte att slött och sömnigt klappa på madrassen och tjata lite.

Det fungerade inte med lock och pock (är du galen matte, jag är inte ens säker på att det faktiskt finns ett golv att kliva på).

Det hjälpte inte att en superexalterad Indy rusade in och ut ur sovrummet, upp och ned ur sängen, ibland till och med under sängen för att hämta en vilsekommen boll.

Inte förrän jag sköt fram den lilla mattan vågade Zeb sig in och vidare upp i sängen. En minut senare sov han gott, ihoprullad till en kringla på mina fötter medan jag låg klarvaken efter allt rabalder!

Det är inte lätt att vara Zeb i en lägenhet där golven mystiskt försvinner emellanåt!

*Zeb hälsar att det bara var ett tillfälligt återfall och att han för det mesta rör sig ganska obehindrat i lägenheten. När något golv blir allt för läskigt löser han det genom att backa in eller ut ur rummet!

Finaste, knasigaste farbrorn!