You are currently browsing the monthly archive for augusti 2009.
Helg, helg, helg!
Jag överlevde min första vecka! De enda bieffekterna var möjligtvis ett visst zombielikt beteende på kvällar och tidiga morgonar! 
Nu är det fredagskväll och jag virvlar runt här hemma, strör kläder omkring mig, viftar med en mascaraborste, pussar på hundarna som följer mig runt i lägenheten, poppar radio guld och gör mig redo för grillfest.
Hoppas ni får en toppenhelg allihop!
På sin förra födelsedag tuggade hon tvättrådslappar och tyckte att askar och papper var roligare än paketens innehåll. Igår lagade hon mat, dansade och bad om ett födelsedagsäpple att mumsa på.
Liten blir stor!
I paketet fanns så klart en av de nya favoriterna Teletubbies. Dipsy som är grön, har en blinkande antenn på huvudet, är utrustad med TV på magen och med en melodi som omedelbart och retsamt fastnar i hjärnan
Bloggtorkan kom tydligen med jobbstarten. Jag sitter som en säck potatis framför datorn på kvällarna och försöker tvinga min övertrötta hjärna till att åstadkomma några intressanta eller roliga textrader, men det tycks vara omöjligt.
* Mental notering till mig själv: Kom för tusan ihåg att ge dig själv en kort första arbetsvecka efter semestern nästa år. Låt måndagen vara en LEDIG dag! Du kommer att tacka mig.
- Duu, jag ringer dig om bara en liten, liten stund, ok?
Nu har jag väntat i 40 60 minuter!
Så var det dags för den här semesterns sista frukostkanelbulle.
Motvilligt återvänder vi till begreppen vardag och helg, väckarklocka och måsten.
Sista semesterdagen verkar i alla fall bjuda på sol och skogspromenad som inte innebär att byxorna måste vridas ur efteråt.
Nu spanar vi mot julledigheten och konstaterar att det är väldigt långt dit.
Nu har jag snart suttit och våndats i 40 minuter. Sneglat ut genom fönstret och hoppats att regnet ska ha upphört. Gång på gång har jag i huvudet gått igenom kylskåpets innehåll, men nej, det har inte blivit roligare.
Steka två av Majas varmkorvar och äta dem utan ketchup?
Eller dra på regnjackan och de blöta skorna och cykla till affären för att köpa någon mer frestande och fredagsaktig mat?
Stanna inne och förbli varm och torr men svälta ihjäl?
Eller ge mig ut och bli dyngsur och kall men komma hem med godis och smaskig mat?
Suck, var är regnjackan?
Dubbelsuck, nämnde jag att det är uppförsbacke hela vägen till affären?
Fredagens frukost intogs på altanen i sol och behaglig sommarvärme. Finns det något mysigare än att äta frukost utomhus? Me like!!
Fredagens långpromenad skedde däremot i hällande regn. Vad hände med solen? Jag surade rätt länge över att vädret hade svikit mig. Kurade ihop mig med en bok och började fundera över en kortare variant av promenad, hundarna skulle ju säkert inte ha något emot en vilodag inomhus!
Ha! Allvädershundarna struntar högaktningsfullt i spöregn och snålblåst. Alla väder är bra väder i deras ögon.
När Indy började försöka klättra upp i mitt knä och till och med Zeb lunkade förbi några gånger, tittade uppgivet på mig och suckade djupt, gick det inte längre att låtsas att jag var ägare till två loja innehundar som förnöjt skulle sova bort en hel dag.
Så nu sitter jag här. Håret ligger som en hjälm på huvudet, byxorna hänger på tork, skorna står i en vattenpöl och surnar i hallen och hundarna ligger blöta men belåtna och slappar bredvid mig. Och jag är också nöjd! För jag gillar ju inte heller slappardagar inomhus egentligen.
Mamma och jag gick på bio tillsammans. Det var ganska oplanerat, vi hade inte ens bokat biljetter men vi visste exakt vilken film vi ville se.
Vi hamnade på den absolut främsta raden, alldeles nedanför bioduken. Där satt vi med nackarna bakåtlutade i den mest obekväma position, omgivna av underliga, pladdrande biobesökare och vred våra huvuden åt höger och vänster för att lyckas följa vad som hände på den jättelika duken ovanför oss. Alltså inte den ultimata bioupplevelsen. Men det gjorde faktiskt inget eftersom filmen var så bra!
Idag är en dag då extra mycket mammaminnen trängs i huvudet, för idag är en av de där dagarna som hänger som svarta moln i almanackan.
Idag har vi lyckats med det omöjliga; att existera två år utan mamma.
Så jag lyssnar på musiken från filmen vi båda gillade och så svär jag över orättvisan i att jag inte längre får göra något så förbaskat vardagligt som att gå på bio med min mamma!
Dagens avvikelse från stigen för att spana efter kantareller, resulterade i en endaste gul hatt. Tyvärr hann jag inte ens plocka svampuslingen innan den blöta mossan jag stod på lossnade och gav sig iväg utför klipphällen!
Alltså ingen plockad svamp men däremot ett skrubbsår och en blåslagen armbåge.
Jag tror jag återgår till att plocka blåbär istället
Att gå morgonpromenad med hundarna, plocka upp en rejäl hög efter Zeb och precis i skopa-greppa-och-lyft-ögonblicket upptäcka att det är ett stort hål i påsen, är faktiskt inte alls särskilt trevligt!!
