You are currently browsing the monthly archive for juli, 2009.
När han släntrade in i parken och slängde sig ned på en bänk, hade han egentligen kunnat kliva rakt ut ur en bikerrulle där han antagligen spelade ledaren för något tufft MC-gäng.
Skinnbrallorna var slitna och välanvända. Den svarta t-shirten hade avrivna ärmar och på ryggen stod ordet Rebel omgivet av sydtatsflaggor. Det gråsprängda håret var samlat i en rufsig hästsvans och på armarna och halsen slingrade tatuerade ormar. Han var solbränd och väderbiten och såg en aning sliten ut; som om han kanske tackade nej till kaffe men gärna tog en whiskey till frukost. Runt handleden hade han ett armband som bestod av en rad silverdödskallar och på fötterna ett par rejäla kängor som var nötta och dammiga.
Jag och hundarna kikade nyfiket på honom från vår parkbänk och tyckte att han såg rätt cool ut. Lite lik Hulk Hogan faktiskt.
När han stack ned handen i bakfickan förväntade jag mig att han skulle dra fram ett paket cigaretter, men istället plockade han till min förvåning och stora förtjusning fram en pocketbok, satte sig väl till rätta och började läsa!
Helt klart dagens intressantaste karaktär 
Jag rekommenderar varmt att ni inte slänger plastpåsar med gamla, frysta blåbär i soporna och glömmer soppåsen i köket över natten! Det blir så fasligt mycket blått att torka upp, golv att skura, skåp att gnugga, golvsocklar att byta, fogar att skrubba… Ja det blir faktiskt väldigt mycket tråkigt arbete att ta itu med 
Tisdagen spenderade jag, kusin C och hundarna i skogen där vi plockade blåbär, åt blåbär, rullade i blåbär (det var faktiskt mest hundarna som stod för rullandet), mumsade gofika och hade det mycket, mycket trevligt. Efter fikat styrde vi kosan mot hallonsnåren där vi frossade i saftiga röda bär och svor över insekter, snår, tistlar och annat otrevligt som liksom hör ihop med hallonplockandets ädla konst.
När burkarna var fyllda med lagom mängd blå och röda bär, lastade vi in fynden i bilen och tog itu med lite bergsbestigning. Stigen tappade vi bort på en gång och efter det röjde vi ny väg över stock och sten och konstaterade att konditionen kunde vara något bättre hos oss båda! Målet med galna uppförspromenaden var utsikten över tre sjöar och ett hav!!
När utsikten var beundrad och fotograferad vände vi oss om och konstaterade tvärsäkra att ”härifrån kom vi, hitåt ska vi gå”. Fem minuter senare hoppade vi som bergsgetter från sten till sten och stirrade ut över en mycket brant bergssida som vi definitivt inte hade sett på vägen upp. Konsten att gå vilse besitter vi tydligen båda två!!
Bärplockardagen avslutades med god middag och sagolik blåbärs- och hallonpaj. Vi måste ha plockat de mest delikata bären i hela skogen!
MQ.
Åh, så mycket fina kläder men inte så roligt för plånboken!
Mamman som stod före mig i kön hade uppenbarligen lika dåligt samvete som jag över sitt inköp. Expediten försökte ivrigt lätta våra hjärtan genom att förklara att det är helt ok att unna sig något lite dyrt ibland.
När mamman hade betalat och med tveksam min stoppade ned plånboken i väskan, klappade hennes lilla dotter henne på handen och frågade bekymrat:
- Mamma, har du urinerat dig nu?
Haha, efter det var det nästan ett nöje att betala min kjol. Allt jag kunde tänka på var att jag urinerade mig själv
- Åååååh, så fina! Får vi klappa dem? Är det valpar? Är det en pojke och en flicka? Hur gamla är de? Vad heter de?
Ungefär så brukar det låta när hundarna och jag träffar barn på våra strövtåg. Ja för all del, det kan låta så när vi träffar vuxna också.
Jag brukar alltid börja med att säga:
- Den stora hunden är 6 år och heter Zeb. Den lilla hunden är bara 1 år och han heter Indy.
Svaret brukar mottas med total förvirring från både vuxna och barn. För vem är egentligen stor? Och vem är liten?
Indy, den lilla skrutten, är ju faktiskt numer både högre och längre än vad Zeb är!
Jag får nog editera mitt svar till den lockiga och den släthåriga, för ingen kan missta Zeb för släthårig
C.S. Lewis berättelser om Narnia gick som jullovsmorgon när jag var runt 10 år. Huvva så spännande det var! Jag tycker fortfarande att BBC:s serie (och så böckerna naturlitgvis) är det enda rätta Narnia. De nya filmerna är inte alls lika bra.
Sedan jag för första gången såg den vita häxan bjuda Edmund på Turkish Delight har jag velat smaka de små mystiska kuberna. Orkar ni inte titta på hela avsnittet så hittar ni väsentligheterna ungefär 5,20 in i klippet.
Till min stora lycka hittade J och jag Turkish Delight på en liten butik här i Sundsvall!! Det var med stor spänning jag satte tänderna i allt det vita och fick hela knäet fullt med kokosflingor.
De smakar…tja, sött! Lite grand som en halvtorkad kokosboll. Ganska goda faktiskt. Men jag förstår att Edmund blev illamående efter att ha satt i sig hela asken. Jag mådde lite illa efter att ha ätit bara två bitar
Mammas födelsedag.
Min underbara mamma.
Jag saknar dig!
Fler ord än så finns det inte idag.
Allsta är många saker för mig.
Det är en by och en skola.
Men det är också ett hus, människor som betyder massor, massor för mig, ängar där jag lekte som barn och känslan av att vara hemma.
Allsta är kojor, kor som vårystra skuttar ut på sommarbete, förtroliga samtal i tältet på gräsmattan, nattdopp, cykelturer, akta er för mjölkbilen, vaniljskorpor efter skolan, sverigeblåmärken och mångmilaspring när vi lekte att vi var hästar.
Allsta är icabussen, frusna fötter på ungnsluckan, att göra en hel plåt med kola och dela den på två, springa och jaga kor på rymmen och snurra jordgloben för att bestämma vilket land leken skulle utspela sig i.
Allsta är disco med mjukisdjuren, klädpoker i garderoben, äta brunt farinsocker längst upp på bokhyllan och låtsas att vi var pirater, äventyr i blomskogen och slängdocka på gräsmattan i sommarskymningen.
Allsta är katter och hästar och kor, att sova på höskullen, städa ladugården, se kalvar födas och känna dem suga på mina fingrar.
Allsta är massor av minnen och en plats där jag verkligen trivs!
Det gör Putte också. Putte är katten på bilden. Han har så kallad trivselvikt; rund som en boll
Dagens skörd: Två fästingar
Dagens väder: Regn i alla format, duggregn, hällregn, spöregn, små droppar, stora droppar
Dagens aktivitet: Bokläsning
Dagens klädsel: Regnbyxor, regnjacka, regnkeps, varvat med mjukisbyxorna som passar bra vid bokläsning i soffan
Dagens middag: Hittade vi på Max
Dagens hundar: Blöta, smutsiga och trötta
Dagens blogginlägg: Ungefär lika intressant som den här dagen har varit. Sorry
Hur gamla var vi när vi började bygga den? 6 år? 7? Högt upp under vagnsbodens tak höll vi till. Det hela startade med en gammal dörr som blev golvet i sovrummet. Projektet pågick i flera år och resulterade i en tvåvånings koja med vardagsrum, kök och sovloft. Till och med en monterad toarulle!
Invigningsfesten hölls 1991. Vi hittade chipspåsar som fastställde året. Godiset inhandlades på icabussen. Icabussen var en viktig del av min barndom. Där köptes hubbabubba, klubbor och 0,5-litersförpackningar med glass (ni vet sådana där i kartong, som man river upp) som delades på tre personer. Det var aldrig särskilt kul att få mittendelen som var öppen i båda ändar
Efter invigningsfesten blev kojan nästan övergiven. För det roliga var så klart själva byggandet!
Nu var det dags att riva. Vagnsboden skulle städas från golv till tak. Med en liten klump i halsen klättrade jag upp för vår mycket välspikade stege och återupptäckte bensintanken som blev en soffa, diskhon som vi släpade upp, gångbron, affischerna med kalle anka, hubbabubbapapprena och massor, massor av minnen.
Tänk att det är över 20 år sedan vi började bygga på vår fantastiska koja! Betyder det att vi är vuxna nu, lilla kusin?
