Att åka till Gimåfors på midsommar är alltid lika mysigt. Särskilt trevligt är det nu när jag själv kan sitta bakom ratten, poppa musik, sjunga med och njuta av frihetskänslan som kommer med körkortet! J körde motorcykel så jag och hundarna huserade själva i bilen; därav den höga och något okontrollerade sången som fick hundarna att huka sig bakom ryggstödet!

GPS:en slog jag på när mitt dåliga självförtroende drabbade mig med full styrka. Jag hittar ju egentligen utan problem men ibland är tilltron till den egna förmågan en aning svag. Dessutom är det ganska bra att kunna se långa raksträckor som närmar sig om det skulle vara så att man till exempel är sugen på att köra om den gamla amerikanaren som cruisar i 50 kilometers hastighet på 90-vägen!

Mindre bra är det när GPS:en drabbas av vansinne och gastar Sväng vänster och händerna på ratten lyder utan att egentligen rådfråga hjärnan. Något förvånad fann jag mig lämna den asfalterade 90-väg som jag planerat att följa ytterligare några mil, och istället svänga in på vad som mest liknade en leråker eller möjligtvis en grusväg som skogmaskiner misshandlat till oigenkännlighet. Med leran skvättande upp på vindrutan studsade vi fram på tvättbrädevägen, fick rumpa och rygg grundligt masserade i några kilometer och såg mottagningen på mobiltelefonen krympa till ett minne blott, innan ett litet torp med trevlig, vändvänlig gårdsplan äntligen dök upp i urskogen.

Resten av resan gick utan missöden och midsommarafton blev lika trevlig som vanligt. Massor av god mat, trevliga människor och trevliga hundar. Zeb och Indy hade fullt upp med att bli åthutade av Konstapel Kola och med att visa lilla Kungen massor av bus. Zeb visade hur man leker på bästa Zebvis; liggandes på rygg, gärna med en leksak i munnen och Kungen lärde sig snabbt.

Midsommardagen var precis sådan som en midsommardag ska vara; varm och solig med mumsiga rester till frukost, till lunch, till fika och till middag! Man kan aldrig få för mycket romtårta eller jordgubbspaj!