You are currently browsing the monthly archive for januari, 2009.
Jag antar Jennys utmaning eftersom den var lagom enkel och passar utmärkt en tidig lördagsmorgon som denna när jag väntar på att J ska vakna så att vi kan äta god helgfrukost.
”Öppna mappen Mina bilder (eller vart du nu förvarar dina bilder på datorn). Gå till den sjätte mappen & öppna den sjätte filen. Lägg ut bilden i din blogg & skriv något kort. Utmana sedan sex personer att göra detsamma.”
Min bild är tagen 27 mars 2003. Vi sparade pengar för fullt, läste böcker, planerade, drömde och gjorde oss redo för sommarens resa till Kalifornien där vi skulle landa i San Francisco. Och vad förknippar man med San Francisco om inte Clam Chowder som äts ur stora surdegsbröd! Vi hittade receptet på de runda jättebröden i en mattidning och här ser ni resultatet.
Jag ger utmaningen vidare till alla som vill anta den. Så känn dig utmanad om du har lust 
I jobbets bokhylla hittade jag ”Marley och jag” i pocketutgåva. Den blev en utmärkt kamrat på gårdagens Stockholmsresa, även om boken inte fick komma fram förrän på vägen hem. Min nya arbetskamrat P och jag pratade så mycket att varken bok eller medtaget jobb hanns med på ditresan.
Stockholm bjöd på grått väder och snöfri mark. Burker King serverade ganska smaklösa hamburgare och eftermiddagens seminarium gav massor av nya idéer och tankar. Innan tåget gick hem hann vi med snabbshopping som resulterade i en reakjol för 98 kronor.
Marley höll mig gott sällskap på resan medan P åksjukesov bredvid mig. Hela vägen hem följde jag hans äventyr och påhitt, nickade igenkännande, tänkte på Indys valpäventyr och fick små fnissattacker som orsakade leenden och frågande blickar från mina medpassagerare. De sista kapitlen ligger och väntar på mig ikväll men jag är nästan rädd för att läsa dem. Jag tror att boken om Marley kommer att sluta väldigt sorgligt.
Två dagar innan nya lönen ramlar in på kontot känns det liksom tillåtet att spendera lite extra. Jag och J:s mamma intog därför staden och galleriorna där vi shoppade loss i lördags. Hon hittade supersnygga stövlar som jag också hade velat ha om de bara funnits i min storlek. Jag hittade istället en riktigt fin volangkjol i rosa och brunt. J:s mamma tog en titt på den med höjda ögonbryn och konstaterade skrattande att jag hade lyckats hitta den fulaste kjolen i hela butiken! Trots kritiken fick kjolen landa i min påse.
Efter gofika och vilande av trötta fötter, vandrade vi vidare vilket resulterade i ytterligare en kjol som fick godkänt även av sällskapet, nya strumpbyxor, blårutig blus, svart-vit tunika och glad, ärtgrön kofta. Shoppingturen avslutades på bokaffär där jag använde presenten från pappa och E till att köpa Människohamn av John Ajvide Lindqvist. Jag får gåshud bara av att läsa på baksidan. Hans språk är absolut underbart! Dessutom inhandlades härligt, tjocka Duma Key av favoriten Stephen King.
En riktigt rolig spenderardag! Idag läggs pengarna på räkningar. Inte alls lika kul.
Jag fortsätter på temat bajs och ber om ursäkt till alla kräsmagade och alla andra också för äckelinnehållet i min blogg nu för tiden.
På morgonpromenaden åstadkom Indy sin första lilla korv sedan bajskalaset i måndags, vilket naturligtvis är BRA, det betyder att magen fungerar som den ska igen. Problemet var bara att korven var ganska liten och att både Indy och jag trodde att den hade lossnat och landat i snön, när den i själva verket fortfarande satt kvar där bak. Indy traskade glatt iväg några steg och SATTE sig sedan ned.
Med korven kvar i rumpan!
Ni kan ju föreställa er vad det resulterade i! Alltså hem och in i duschen. Medan jag ägnade mig åt schamponering och sköljning tickade minuterna iväg och förvandlades från gott om tid att fixa hår, äta frukost, packa ned frukt och cykla till jobbet, till alldeles väldigt ont om tid att hinna med någonting!
Zeb blev i alla fall överlycklig över att det inte var han som måste duscha. Istället stod han i badrumsdörren med en leksak i munnen och glatt viftande svans. Jag skulle vilja tro att han retades men eftersom det är Zeb vi pratar om, erbjöd han antagligen leksaken som tröst till stackars, blöta lillebror
Vi fortsätter våra äventyr. Den här gången ett inomhusbaserat äventyr av varianten ”Indy blir magsjuk och åstadkommer ett bajskalas när ingen är hemma”!
Resultatet?
Jo bajs på golvet (i flera pölar), på båda hundarnas sängar, på leksakerna, på tuggbenet, på köksmattan, på kylskåpet, på skafferiet, på Indy och på Zeb!
Nu, tre timmar, åtskilliga rullar toapapper, åtskilliga golvtorkningar, åtskilliga besök i tvättstugan och åtskilliga schamponeringar senare, börjar lägenheten äntligen återgå till sitt normala tillstånd och sin normala doft. Hundarna ligger fuktiga och väldoftande och återhämtar sig under vardagsrumsbordet.
Jag har hört talas om människor som har blöjor på sina små hundar (antagligen för att slippa rasta dem). Idag känns det som ett lockande alternativ!
Vänstersvängar varnar de för på körskolan. Om och om igen får man öva att svänga vänster på vägar i olika storlekar.
Ikväll skulle jag svänga vänster. Långt bakom mig såg jag en bil närma sig när jag saktade in och stannade för att vänta på en mötande bil. Precis när jag började vrida ratten för att svänga hände det.
Pang!
I bagageutrymmet satt Zeb och Indy.
Tänk vad lång en sekund kan vara vara! Och vad mycket man hinner tänka på den lilla tid det tar att vrida på huvudet för att kontrollera hur det har gått för dem som är så väldigt, väldigt viktiga!
Och tänk vad lättad man kan bli när man möts av två upprätta huvuden och klara ögon som uppmärksamt och frågande tittar tillbaks!
Krocken var naturligtvis inte särskilt kraftig. Vi klarade oss faktiskt helt oskadda. Men rädd blev jag! Och det blev nog killen i den andra bilen också, för han snubblade ut och efter att ha frågat hur det gick med hundarna, erkände han på en gång att han satt och skickade sms!!! Jag kunde inte ens bli arg. Inte då. Nu när jag sitter här kan jag däremot tänka ”Vilken dumskalle sitter och skickar sms när man kör bil?”
Nu ska jag krama mina gyllene grabbar, ge dem varsin godsak och knåpa ihop en liten lördagsmiddag.
Solen skiner över ett ISKALLT Sundsvall idag. Vår morgonpromenad skedde i mycket rask takt i -20 grader! Huga! Zeb får köldkramp så snart hans tassar är i backen mer än en minut så det blir inga långa promenader så länge den här kylan håller i sig.
Ikväll ska vi till Los Americanos på pizzamiddag och trevligt prat. Snart går flyttlasset hem till Countrymusikens centrum igen, efter tre år i Sverige. Känns trist att goda vänner ska bo så långt borta. Förhoppningsvis kan vi åka och hälsa på dem nästa år. Zeb och Indy blir nog glada i alla fall när deras stora fiende Bailey lämnar landet!
Usch, jag känner mig lite trött och trist och mitt-i-vinternless. Ute är det gråare än gråaste grått och marken är täckt av is värdig en hockeyrink. Jag längtar efter våren nu. Hur mycket jag än älskar långa hundpromenader i en skog som är gnistrande vit, så strävar mina tankar mot tulpaner, ljusa kvällar, lätta sandaler och halkfria vägar. Och fortsättningskurs för Indy och mig. Den börjar i mars. I mars! Det är ju evigheter till dess.
Suck.
Imorgon ska det i alla fall snöa, så då blir det förhoppningsvis riktig vinter igen och inte slask- och isvinter.
Men tänk vad mysigt med små söta vårlökar, ljumma vindar och stigar som är stigar igen och inte skidspår. Låt oss för en stund bortse från andra mindre trevliga detaljer som följer med våren, som slask och lera och golv som ständigt är täckta av sand. För att inte tala om en säng som är fylld med sand! Det är ganska imponerande hur mycket sand och skräp som kan gömma sig i en hundpäls variant lång!
Januari.
Kan man komma mycket längre bort från våren?
J äter på restaurang ikväll, den svikaren. Själv sitter jag här och funderar och våndas och försöker besluta om jag orkar ställa mig och koka potatis, fisk och spenat som jag hade planerat, eller om det helt enkelt blir te och mackor idag. Ingenting roligt hittade jag i matlådorna i frysen, bara gammal läskig kycklinggryta som inte alls kändes lockande.
Laga riktig mat?
Eller dricka te och äta mackor?
Det är frågan.
Kanske varma mackor?
Eller en personlig kock, det vore inte alls dumt en måndagseftermiddag som denna!!
Nu ska det ske. Det korta, busiga men pojkaktiga rufset ska bytas ut mot svallande, blanka, tjejiga lockar. Hrm, i alla fall i min drömvärld. Några svallande lockar kommer det nog aldrig att växa ut från mitt huvud. Tunt, spikrakt dun är liksom närmare sanningen. Nåja, längre ska det i alla fall bli. Jag är faktiskt i full gång med projektet. En lång snedlugg har infunnit sig och resten av håret är, ja längre!
Jag brukar ju försöka spara ut mitt hår åtminstone en gång varje år. Då slutar jag helt enkelt att gå till frisören och så får det växa som det vill tills jag blir galen och tar fram kökssaxen. Den här gången har jag en ny strategi. Jag fortsätter att gå regelbundet till min frisör så att jag faktiskt har en frisyr trots att håret blir längre. På så sätt borde jag kunna hålla mig ifrån kökssaxen. Kanske. Än så länge går det bra.
