You are currently browsing the monthly archive for september, 2008.
Som en rutinerad affärskvinna bokar jag möte med lunch och extern föreläsare i Uppsala.
Proffsigt skickar jag ut mötesförfrågningar, skickar inbjudan, bokar lokal, beställer frukt, skriver dagordning och bokar slutligen tågresa och känner att jag har fullständig kontroll över situationen.
Tills resebyrån ringer och frågar om jag verkligen har tänkt åka taxi hela vägen ned till Uppsala!
Hrm, nej jag hade ju tänkt åka tåg 
Ska jag nu skriva ett inlägg om hur rena och fina mina hundar är? Tvärtom var hundarna ganska lortiga när vi kom hem. Nej inlägget handlar om att vi i min barndoms skogar, som bara ligger några kilometer härifrån, stötte på en hel ren-liga! Fyndigt, eller hur Ganska exotiskt är det att hitta renar i Sundsvallstrakterna!
Fågeljakten, som var anledningen till att vi befann oss i skogen, gav däremot inget resultat men jag var mer än nöjd över att få se de hornbeprydda djuren från norr!
Trattkantareller hittade vi också men lyckades på något sätt komma hem utan påsen där jag hade stoppat dem! Antagligen är det någon överlycklig bärplockare som mumsar på dem just nu.
Härligt känns det i alla fall att återigen se trötta, smutsiga hundar sova på matten och att hitta barr innanför kläderna och i håret. Skogslivet är tillbaks!
Morgonens veterinärbesök resulterade i fler röntgenbilder, en framkallad kräkning, två paradisäpplen, en liten sten och slutligen en hemkommen Indy med en ny stilig puckel på ena sidan. Snygg, eller hur?
Det blir ingen operation! Den lilla skugga som fortfarande syns på röntgenbilderna är antagligen ytterligare en sten som kommer att komma ut den naturliga vägen.
Det känns väldigt skönt att veta att inga fler leksaker ligger på lur i magen. Vi drar en stor lättnadens suck här hemma och kramar om skruttvalpen lite extra!
Det är Indy det. Personalen hos veterinären var helt lyriska när vi kom och hämtade honom igår eftermiddag. Och stolt som en tupp blev jag när de öste beröm över hur snäll han var, hur lydig, hur kramig och alldeles fantastisk
Och jag instämmer. Han är alldeles väldigt speciell min lilla Indymask. Helt enkelt underbar!
Kontrastvätskan visade också något knepigt i lila magsäcken så vi ska tillbaks för en till bild nu på morgonen. Men troligen blir det ingen operation!!! Han är alldeles för pigg och glad och opåverkad och man öppnar inte gärna en hund om man inte absolut måste. Men ett vakande öga kommer vi att hålla på honom så att magen fungerar. Och så att han inte stoppar i sig fler knepigheter.
Håll tummarna för att den sista röntgenbilden ser fin och ren ut!
Jodå, det blev en tur till veterinären för undersökning och eventuellt röntgen. Efter att ha spenderat en timme i väntrummet med en boxer och två katter (vilka historier man får höra i veterinärens väntrum, det är helt otroligt vad mycket knepigt våra älskade husdjur råkar ut för) blev Indy äntligen undersökt. Veterinären klämde och kände på hans mage men hittade ingenting så det bestämdes att vi skulle ta en röntgenbild.
Vi traskade ut i väntrummet för att vänta på sköterskan och då passade Indy på att elegant kräkas upp sin tredje mus!
En röntgenbild blev det ändå och veterinären var inte helt nöjd med hur den såg ut så vi fick åka hem utan Indy 
Han ska få svälja kontrastvätska och röntgas igen under dagen. Jag håller tummarna stenhårt för att det bara är lite grus eller något annat som kan komma ut den naturliga vägen så att vi inte behöver operera honom!
Huvva vad knepigt det kändes att åka hem utan lilla Indy.
När vi kom hem möttes vi av den behagliga doften av bajs! Stackars Zeb hade blivit dålig i magen och använt stora vardagsrumsmattan som toalett! Kul, kul att skrubba jättematta med rotborste i badkaret!
Blä vilken hemsk dag det här har varit så här långt. Att det inte blir någon vinterjacka eller några nya kängor den här månaden har jag redan insett och förträngt. Karro, jag återkommer med uppgift om hur mycket jag spenderar på mina hundar under en månad
Nu hoppas jag bara att Indy får komma hem utan operation!
Misstanken gror att kanske Indys mage inte är helt fri från kattleksaker ännu. Kanske bor där ännu en liten mus. En mus som inte tänker komma upp lika lätt som de övriga två.
I morse var det dags igen, uppföljaren till de tidigare två musäventyren. Ulkanden och nedlyftning på golvet men den här gången kom ingenting upp. Bara dålig lukt. Samma lukt som den senaste musen (den vällagrade) gav ifrån sig. Som något ruttet.
Vi sov vidare en timme till tills Indy på nytt började ulka. Nu blev det en liten hög med slem. Ungefär vad man kan vänta sig från en mage som är tom. Bortsett kanske från en kattleksak som har fastnat!
För övrigt verkar han pigg och glad och hungrig. Men J och jag är oroliga. Tänk om något är kvar där nere? Tänk om vad det än är rör sig vidare ned i tarmarna och fastnar där!
Nu väntar jag bara på att veterinären ska öppna så jag kan ringa och höra vad de tycker. Ska vi bara avvakta och se vad som händer? Ska vi försöka framkalla kräkning? Ska vi åka in och röntga honom?
Usch, jag blir alldeles nojjig när det gäller vovvarna. De borde alltid få må bra och vara friska och glada!
Första riktiga skogspromenaden på över en månad! Både jag och hundarna njöt. Särskilt Zeb som är van att spendera timmar i skogen och som nog inte riktigt har förstått varför livet plötsligt har blivit så tråkigt. Tänk vilken bra uppfinning hundskon är som ger även tilltufsade hundar möjlighet att få njuta av skogslivet!!
Med vattenflaskan redo för att dämpa de värsta hostattackerna traskade vi fram genom blåbärsriset och njöt av alla vackra färger. Nåja, jag strosade och tittade och luktade ungefär som tjuren Ferdinand. Hundarna rusade och slet upp blåbärsris, försökte gnaga av träd och betedde sig rent allmänt som galningar!
Underbara skogspromenader, som jag har saknat er!
Tänk vad härligt att återigen få vakna av ulkande ljud tidigt på morgonen! Och tänk vad skönt att jag även den här gången hann lyfta ned Indy på golvet innan ulkandet gav resultat!
Splatt!
Det hela börjar kännas som en ganska obehaglig repris. Den lilla geggiga massan har svans!
Indy tittar glatt på mig som om han är stolt över sin lilla överraskning. Återigen har han producerat en kattleksak i form av en mus! Betydligt mer illaluktande än den förra, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det nu har gått en vecka och fyra dagar sedan vi besökte våra vänner med katten! En vällagrad mus alltså!
Vad mer finns där inne i den lilla hundmagen?
Vad tror du Judit, är vi blivande kandidater för veterinärens otäcka skåp?
Jag tyckte om förkylningarna jag hade som liten (bortsett från halsflussen som jag hade en gång varje år). De där förkylningarna där mamma såg att jag nog egentligen inte var så där rysligt krasslig men ändå lät mig stanna hemma och mysa i sängen med Bamsetidningar, frukt och lite godis. Jag tyckte om förkylningarna som bestod av snuva, feber och lite halsont. Det var ganska skönt att ligga och smutta på varmt honungsvatten och äta glass för att det ”lenade i halsen”.
Var tog de trevliga förkylningarna vägen?
Det är inte alls lika mysigt att hosta oavbrutet tills magen värker, halsen är sårig och huvudvärken är ett faktum. Att vakna klockan två på morgonen och sedan hosta oavbrutet tills klockan passerat fyra är inte alls särskilt kul! Inte heller för stackars J som ligger bredvid kan jag tänka mig. Indy som låg utsträckt framför mig och blev hostad rakt i örat knorrade missnöjt men vägrade att flytta på sig. Och visst var det lite skönt att mellan attackerna borra ned ett hostvarmt ansikte i hans fjuniga päls och tycka synd om mig själv.
Hosta borde egentligen förbjudas. Nu!
Det här har inte riktigt varit Zebs år. Först den mystiska hältan som kom tillbaks två eller tre gånger. Sedan massor av fästingar. Därefter slet han sönder sin klo som fortfarande inte har läkt vilket ledde till inköpet av den hatade SKON. Nu har han dessutom fått ett våtexem på halsen! Klådan håller på att driva både honom och mig till vansinne, vilket i sin tur har resulterat i att baktassen, som så gärna vill klia, klia, klia, också har fått på sig en otäck SKO!!! Två skor på samma hund, är det verkligen rättvist, undrar Zeb?
Hela familjen är trött på sårtvätt och klåda och kompresser och ännu mer sårtvätt och ännu mer klåda och korta, tråkiga promenader.
Blä! Nu vill jag att Zeb ska få vara frisk och glad igen!
